seiljha

Abstinensen är total...!

Hostar upp kaffet

Jänta å ja'.

Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uppå landavägen, å ja',

å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uppå landavägen.

Där mötte ja´ henn´ e môra så rar,

då sola ho sken på himmalen så klar,

å däjli som ljusan dagen ho var -

mett hjârte, hvar tog dä vägen?



Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uti Rannsätts körke, å ja',

å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uti Rannsätts körke.

Där bliga ho på mej så himmalens blått,

å yja di sköt så blextrande brådt,

så allri ha mett hjârte tåcka salve fått;

ja´ messta´ kav mi hele störke.



Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt på messommers-vaka, å ja',

Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt på messommers-vaka.

Där råka vi hvarann mä fräsande fröjd,

å allri nônnstinn ha ja´ kännt mej så nöjd,

ja´ kasta mine ben i himmalens höjd

å hoppa övver alle taka.



Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uti pålskedansen, å ja',

Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uti pålskedansen.

Då tog ja´ tag så vackert uti hennas hann,

för yja skömdes bårt bå himmalen å lann;

hur dansen hadd´ gått te, dä vesst´ ja int ett grann,

när som ja´ kom igen te sansen.



Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uti gröna lunden, å ja',

å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uti gröna lunden.

Där stal ja' mej en köss så rosande rö

å tala om för henne hela mi nö

å fråga, om ho ville dele mett brö,

å ho svara ja på stunden.



Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uti Rannsätts körke, å ja',

Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uti Rannsätts körke.

Där stog nu vi två ve alltere jusst

å lôva vår tro i nö å i lusst

å att te den allre sistaste pusst

så troget hvarannre dörke.



Å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uppå landavägen, å ja',

å jänta å ja', å jänta å ja'

å allt uppå landavägen.

På lifsens lannsväg vannrer ja´ nu

så gladeligen mä mi lelle hustrú,

å allri nônnstinn ska vi skeljes vi tu,

förrn döen går oss i vägen.