seiljha

Imorse blev det en låååång otroligt låååång och en fruktansvärt tuung vandring. Det var dags för stolen, den avskyvärda stolen...! Stolen som många fruktar, jag gör det garanterat...! Stegen var tunga, mest på grund av de faktum att jag hade fått två lugnande tabletter som jag skulle ta innan jag skulle KÖRA dit. Men jag kom dit, tyvärr. sätter mig i ett folktomt rum, tar en kalle anka och börjar nästan be till satan att personen jag ska möta i stolen fått akut hjärt-problem och KAN INTE under NÅGRA omständigheter ta detta besöket, men till min besvikelse öppnas en dörr... ... ... "Då kan du komma in sandra" . . . . . . . . . . Benen skakar men stolt i skallen som jag är, upp med hakan stoltserar jag in (snarare vinglar än marserar stolt) In i ett rum kom jag... Där Är stolen... Där är även HON... med sprutorna redo. musiken tvingar jag in i öronen och sätter mig i stoljäveln, en bedövnings spruta efter den andra och det slutar med tre sprutor, sen "GAPA STORT"  (Knak gnissel plopp) Tanden är borta.

"det var väl inte så farligt" kläckte kärringen som plågat mig i en 40 minuters tid i stolen som jag föraktar mer än ett operations bord!

inte så farligt tänke jag, INTE FÖR DIG NEJ! som drar ut tänder på andra men själv inte är utsatt för det.