seiljha

Jag känner mig instängd. Typ som om väggarna sluter sig närmare för var dag som går. Varför kan jag inte bara ta mig UT ur trapphuset och bara Gå en promenad eller vafan som helst varje dag. Nejdå, istället sitter jag här inne och blir knasigare och knasigare för var dag som passerar. Och ser på hur resten av världen går till jobben/skolan/praktiken och dom njuter av att få göra nått.

Sen stannar allt upp, en minut, kanske två och Någon, Någon ser att jag går hemma, och börjar klaga på att jag inget gör. Har bara en sak till denna människan att säga, som råkar va en som bor nära mig. Jag VILL göra nått. Men jag har INTE energin till det. Inte just nu i alla fall.

Jag hade nästan samlat kraft att söka te komvux till nästa höst, men då händer nått totalt jävla oväntat, Mini Crossern blir stulen... Så nu har energin sipprat ur glset på grund av att jag har lagt min energi på att vara fly FÖRBANNAD på denna händelsen. Sen är det inte ens säkert Att jag får en ny. Får jag inte det så kommer jag fan inte ens kunna åka till mina föräldrar eller ens hälsa på mina vänner som Inte bor i centrum. Fy Fan för dig du som stal den, har du ens tänkt på vad du utsätter mig för nu??? Jag bli nu totalt jävla LÅST för att du antagligen tyckte det skulle vara roligt att sno den . Jävla as säger jag bara.

Jag saknar gymnasiet av TVÅ anledningar.

1. Jag bodde 150 meter från gymmet och träningsbanan där jag sprang dagligen.
2. 100 meter ifrån spårvagnen, å 10 minuters åkande till stan. STAN... där var man fan inte låst...

Jag saknar att springa varje dag. Men knäna pallar inte trycket längre. Så där spricker den planen. Ska Kanske börja träna på gymmet igen, bor ju endå bara 200 meter därifrån så.

Jag saknar gemenskapen på elevhemmet, även om jag hatade hälften av dom som bodde / jobbade där. Men den andra halvan saknar jag. Men dom saknar nog inte mig, antar att dom inte gör det i alla fall, några av dom har inte ens hört av sig sen jag slutade FÖR TVÅ ÅR SEN...!

Hjärnan "va gör du?"

Jag "funderar"

Hjärnan "på vad"

Jag "skit i det du"

Hjärnan "vad är ditt problem"

Jag " Sluta analysera för fan"

Hjärnan (Tystnaden förblir)

I´m losing my freaking mind.

I can´t restore it

As it was before

I don´t remeber

Everybody talk about Her

Her smile

Her laught

Her happy steps in every room

They talk about her

Like she was a saint once

They try to remind me

About the days

when I smiled and laught

But she is gone

I don´t remember

That part of me

Is long gone