Fyfan föör svåra beslut

Ska allt ta alut nu? Ska jag behöva ta farväl av dig? Ska de verkligen behöva vara så?

Jag har känt dig sen barns ben. Vi har haft våra stunder då du velat gå ett håll å jag åt andra hållet, men så har vi gemensamt gått rakt fram istället. Bara tanken på att behöva ta farväl nu knuter sig i magen på mig och jag vill inget annat än att skrika tills rösten tar slut


Livet spårar ur. Utan skuggan syns vi inte. Vi måste hela tiden Le för att bli lämnade ifred. Medans vi sitter hemma och drocker tills vi däckar eller tar ett skutt utför kanten.


Sprit,snus, och ciggaretter...!


Saknar dig min älskade Mark

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0