flinar
Hon går i månskenet
Flinar åt sin triumf
Vänder ryggen åt fler
allt eftersom åren går
Gamla vänner går
Nya flyr innan det är försent
Hon trivs med ensamheten
Tystnaden lockar allt mer
Sista striden är nära
Svärdet slipas i skuggorna
Skölden är rostig och svag
Stunden är kommen
Vargarnas ylande ekar i skogen
Stridsropen skär i hennes själ
Dom möts i kylan
Trötta och svaga
Kalla och blöta av regnet
En tår faller från hans kind
"Förlåt mig"
Han höjer sitt svärd
Anfaller hårt och skoningslöst.
Hon faller på knä
Håller hårt i svärdet
I väntan på ny attack
Men inget händer
Han lägger ner sitt svärd
Tar hennes hand
Drar henne på benen
"Förlåt"
Han kramar henne
Slänger ner henne på marken
Anfaller om igen
Med tårar på kinden går han därifrån
"Tack"
Hon lägger sig ner
väntar på tystnaden
Väntar på värmen
Hon ler
Allt är kämpade
Är över
Kommentarer
Trackback
